Ur teaterhistorien
Till Dionysos, vinerts och extasens gudom, framfördes på särskilda festdagar s.k. dityramber, en rituell kördans och körsång och tragiska dramat tog form, då körledaren fick en mospelare och dialog kunde uppstå med dramatisk spänniung mellan två poler — den individuella rollen var född. Äran att ha införst denna nyhet tillskrives en person med det icke obekanta namnet THESPIS, författaren alltså till de första tragedierna under 500-talet f. Kr., som ännu till huvudparten bestod av lyriska körpartier med smärre insprängda dialoger.
Genom att THESPIS’ efterföljare ställde på arenan flera individuella aktörer kunde publiken under de stora tragödemastidevarv på 400-talet, Aischylos’, Sofokles’ och Euripides’ tid, få uppleva den greksiak hjältesagan inte bara i körsångernas underbara lyrik utan också genom individuell rollgestaltning. Aischylos skrev sina tragedier för två skådespelare, men genom alternering av dessa, kunde dramat röra sig med upp till sex olika rollfigurer.

Kvällens föreställning GASEN I BOTTEN, THESPIS 14:e NYÅRSREVY, är skriven för 19 aktörer som genom olika klombinationer gestaltar en mängd rollfigurer, uppburna av ett helt kollektiv av artistiska, adminstrativa och tekniska krafter. Produktionen av scenverket är beroende av en rad ekonomiska, sociala och politiska faktorer,

Ursäkta ett ögonblick!
Sedan Marita Örngren på lätta fötter dansade in i kommunen har den inte varit sig lik.
Snart blev hon havande med Thespis och sedan detta vackra barn fötts, har det stadigt växt till sig varje år och på allt starkare ben vandrat från klarhet till klarhet.
Långt, långt innan Thespis ens var påtänkt spelade det lokalrevy i Kristinehamn, men under åtskilliga år låg verksamheten nere och saknaden kändes tung för många.
Det var ett stort tomrum Thespis fyllde när den första nyårsrevyn en mörk afton såg dagens ljus.
Äntligen fick vi i Kristinehamn något som var vårt EGET.
För det är ju just det som är styrkan med en lokalrevy — att vi ska känna igen de medverkande och de företeelser som gisslas.
En lokalrevy är viktig också, därför att den på ett humoristiskt och understundom kritiskt sätt, mer eller mindre hänsynslöst bevakar våra styresmän och det de har för sig.
Vill man vara en smula pretentiös och seriös kan man kanske säga att lokalrevyn är en del av den demokratiska processen.
Men viktigast är förstås skrattet, oavsett om det är ett flat-, små- eller stor-dito.
Klart är att vi i Thespis har vår alldeles egna kristinehamnska nyårsgalenskap.
Den stora och trogna stampubliken vittnar om att thespisarna revyat sig in i alla våra hjärtan. Räck upp en hand, alla ni som har gjort det till en vara att betitta nyårsrevyn! Eller en fot om den räkar ligga närmare till hands!
Att på nära håll ha fått följa Thespis i såväl upp- som nedgång, vått och torrt m.m., har känts som ett stort privilegium.
Utvecklingen har varit — om inte spikrak — så dock alltid uppåtgående. För att uttrycka det enkelt: Det har varit fördömt roligt att få vara med!
Men nu ska nog snart ridån gå upp igen, så luta er tillbaka, slappna av, mjuka upp skrattmusklerna och låt er roas.
Det tänker i alla fall jag göra!