Så var det dags igen. Det är alltid lika roligt att ses och extra roligt är det att se samma ansikten återkomma i publiken år efter år. Vi tolkar det som att den tillgivenhet vi känner för publiken är besvarad.

Till alla er som träget trotsar vädrets makter för att komma och se vår revy vill vi säga: ETT VARMT TACK! Kunde vi krama om er allihop så skulle vi göra det. De som vill ha en kram kan säga till någon — vem som helst i ensemblen, så lovar vi att på stående fot effektuera beställningen.

Slängkyssar kan också komma ifråga, men ytterligare ömhetsbetygelser kan vi dessvärre inte bjuda på. Det har facket satt stopp för, i enlighet med bestämmelser angående Thespis erotiska frisoner (se bild). De streckade partierna på bilden får ej beröras. Resten är det inte så noga med.

Så än en gång. Välkomna och god fortsättning.

Dagens nummer av FÄDERNSLANDET
På Thespiskärran.

Scenen är pikant och visar hur i våra dagar en teatergrupp gör sin entre i en landsortstad. Direktören utgör naturligvis centrum och de sköna unga ingenuerna och subretterna bilda miljön. Vi måste naturligtvis fröjdas år alla dessa små kvinnors fägring, åt dessa dejliga lemmars smidighet, åt den ringa klädselns pikanterii. Och vem skulle icke önska sig i satyr-direktörens ställe som agerar häst åt primadonnan med hattasken.

En modern teatergrupp är alltså icke förenlig med de tankar vi bildat oss om en landsortsband i gemen. Tiderna ha förändrats och vi med dem. Faktum kvarstå emmelrtid att vi föredra detta lilla, moderna sällskap fram forna dagars.